Värdet av att arbeta.

Trots att all ekonomisk möjlighet finns till att sysselsätta hela befolkningen, så finns dock inget intresse hos staten av att sysselsätta de sista fem procenten. Det handlar om att man vill ha ett högt utbud av arbetskraft, att man vill sky undan från den keyenistiska modellen [som handlar om att staten ska blanda sig in i ekonomin för att kunna stimulera den.]
Det som krävs för att arbetslösa ska kunna sysselsätta sig själva är ett kapital för att starta upp en industri, samt en efterfrågan när industrin väl är uppstartad. Eftersom medelsvensken ofta var väldigt fattig i början av nittonhundratalet så riktades därmed större delen av alla försäljningsbranscher till de få priviligerade, samt utlandet. Men medans låg och medelklassen vart rikare insåg man att man hade många chanser till att skaffa sig ett kapital genom att vända sig till låg och medelklassen.
Problemet i landet låg i att det oftast var en och samma man som låg bakom all affärsverksamhet och industri i byn. Medans industrin finansierat hans kapital, så hade han tvingats betala ut löner till arbetarna. För att få tillbaks dessa löner så var det ett väldigt smart drag att satsa på affärer som riktades till arbetarklassen, där de kunde handla mat och det som behövdes för att uppfylla deras behov.
Ett problem låg däremot i att ifall arbetarna krävde högre lön, så var problemet ganska snabbt åtgärdat genom att höja priserna på varorna så att han fortfarande fick samma kapital igen.
Men de anställda började faktiskt få det bättre. De hade fått ett kapital genom sitt arbete i industrin, och det kunde de nyttja till att börja konkurrera med industriägaren. De kunde åka till byn bredvid och köpa mat och kläder till billigare priser, och sälja det tillbaks till resten av befolkningen. Industriägaren hade svårt för att kunna hävda sig på samma sätt som tidigare.
Det han då försökte göra var att så split bland arbetarna genom nyttjandet av sitt kapital. Han kunde köpa arbetskraft till låga löner, och därmed skapa konkurrens mellan arbetarna. Den som kunde arbeta för minst pengar fick jobbet, medans de som hade högst krav inte fick det. Fackligt anställda fick inget jobb, och en del blev till och med mordhotade. Men i det stora hela lyckades facken stå hela. Det här är en utveckling som skett i hela världen, som mest nyligen i Sydkorea, där man faktiskt sätter in polis för att kunna lösa strejkerna och tvinga folk tillbaks till det lågavlönade jobbet. Men det är en utveckling som är svår att stoppa.
Det som faktiskt händer är att industriägaren har ett enormt kapital som han fått genom att anställa folk till låga löner, som han kan utnyttja för att behålla sin makt. Ifall han äger sjuttio procent av allt kapital i byn, medans resterande får samsas med de sista trettio procenten kommer det finnas ett tryck hos befolkningen att söka sig till hans kapital, samtidigt som det finns ett tryck hos honom att söka sig till deras kapital, samt genom utlandet och genom affärer med andra byar/städer.
Han hade då en fördel då han hade flera parter att vända sig till, medans människorna i byn i princip inte hade någon. Den fördel som slutligen lett till att arbetarna fått någorlunda bra liv är deras egna kroppar och möjlighet att uthärda hårt arbete. Det för att människors hjärnor och muskler är så mycket mer värdefulla än några sedlar.
Det samhället borde ha lärt sig genom historien är just det, att människor är fantastiska. Att vi är kreativa, intelligenta, ambitiösa och viljestarka och har en förmåga att klara av i princip vad som helst, bara vi ger dem chansen. Statens främsta uppgift borde då handla om att ge människor chansen, att ge dem ett kapital och möjligheten att använda det. Dagens samhälle bygger tyvärr på att de utan kapital i princip saknar möjligheter, medans de som har det är de som klarar sig. Alla strukturer visar på det, eftersom människor sällan byter klass. Arbetarklassen föder arbetarbarn, medans överklassen oftast föder överklassbarn.
Anledningen handlar oftast om kontaktnät.

Ifall du tillhör den lågavlönade klassen, hur många umgås du med som tillhör medel och överklassen. Tillhör du överklassen,så kan du fråga dig, hur många du känner som hör till låg och medelklassen?
Affärer idag handlar nämligen mycket om kontakter. Att känna den rätta människan på den rätta positionen, och att få stödet som du behöver för att komma till den plats du vill och jobba med det du önskar.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Arbete, jobb, ekonomi, pengar, industri, arbetslöshet, keyenism, nationalekonomi, klassklyftor, kapital, strejk,

Den alliansfria meddelar att vi kan behöva borsta våra visdomständer extra noga i framtiden Ilsemarie om bankkrisen och sarah palin Sidvind om Reinfeldts ”Jobbar er ur krisen.” och jag själv med en notis om att det är väldigt trist väder ute. Isch.

Värdet av pengar

Förklaringen till vad kapital är har förändrats med tiden. Från att, under vikingatiden handla om att byta några kopparmynt mot ett mål mat handlar det numera om att byta några sedlar papper mot diamantringar. Några sedlar som helt saknar värde.
Då det kändes ohållbart att byta en fisk mot tio spikar insåg man att något måste göras. Man bytte system, i samband med en allvarlig kris som kallades depressionen.

Det det nuvarande systemets primära syfte handlar om är att

1. Göra det lättare för vanliga människor att idka handel, antingen genom materiella transaktioner eller i form av arbetskraft. Det rör sig om en morot, i utbyte mot att du gör si, så får du denna morot. Städar du på min gård, så får du si. Ifall du vill ha mat, så får du betala med si. Systemet existerar helt enkelt för att vara en morot, och en morot är det enda det är.

Faktum nummer två handlar om att värdet på den där sedeln bestäms av
A) Hur många sedlar det finns, samt
B) Hur många morötter det finns för att motsvara sedlarnas värde

Alltså, finns det för få morötter kontra sedlar, så tappar sedlarna i värde, dvs inflation. Finns det för många morötter i motsvarighet till sedlar, så drabbas vi av deflation.

Det finns däremot en risk av att några människor bildar ett förråd av sedlar. Ifall inte dessa sedlar förbrukas räknas de som kapital, men eftersom de inte används så går det inte att räkna in dem till morotsstatistiken.

Ifall en företagare märker att han har ett högt tryck på en vara, så kan han höja på priset för att dra in mer pengar. Men eftersom stillastående kapital inte bidrar till trycket på marknaden, så kan inte de stillastående pengarna värdares.

Jag måste då erkänna att till viss del är det fel att säga att ingvar kamprands kapital skulle kunna användas till att ge dubbelt så mycket pengar till sjukvården och utbildningen tillsammans. Det som skulle ske är att vi skulle hamna i en liknande situation den som existerar i norge, som är oerhört rikt i form av olja, men det kapital de fått i utbyte mot oljan misslyckas med att finansiera mat och kläder och andra trivilaiteter utan att drabbas av inflation.
Oavsett hur många sedlar du har ökar faktiskt inte utbudet på morötter, kläder, olja, eller vad du nu vill kalla det.

Men nationalekonomer hävdar ofta annorlunda.
Idag kan vi tycka att det är löjligt att man i Tyskland bland annat trycker upp nya sedlar för att betala tillbaks skulder, trots att sedlarna saknar täckning. Men det är ett faktum att det är hur enkelt som helst att göra det misstag som Tyskland och många andra länder har gjort.

Ju mindre saker, desto mindre värde på sedlarna.

Men en sak lyckas sedlarna faktiskt åstadkomma, ett tryck på utveckling. När kravet på morötter ökar, så försöker man öka utbudet för att driva in mer pengar. Det vi märker idag när det gäller KRAV och ekologiskt odlade produkter är att det höga priset inte nödvändigtvis beror på att det är dyrt att framställa, utan snarare att utbudet av såna produkter är lågt i förhållande till efterfrågan. Sedlar trycker alltså på utvecklingen, de lyckas helt enkelt öka utbudet så långt som det är möjligt.

Den vanligaste åsikten bland nationalekonomer verkar vara att utbudet är obegränsat, något som kan öka i all evighet.
Sedan länge däremot, har forskare insett att detta är en lögn. Moderaterna i skåne gick däremot ut med en rapport för några år sedan, där de konstaterade att jordens resurser var oändliga och därför skulle kunna fortsätta skändlas i all framtid. De hävdade behovet av marknad, för att världen skulle överleva.

I amerika har man, på ett helt löjligt sätt i princip, tvingats slakta oerhört många träd för att kunna se till att öka utbudet på kött. Man lever på resurser som inte existerar, och idag så skulle vi behöva ungefär fyra jordklot för att kunna tillfredställa den efterfrågan vi har. De rikaste tjugo procenten i samhället lever på cirka åttiosex procent av alla landets resurser.
Anledningen är inte, som nyliberaler gärna påstår att det är kinesernas fel. Möjligheten att tänka i perspektiv verkar vara begränsad, och när statsministrar som Fredrik Reinfeldt går ut och säger att det är fel av kineser att vilja leva på samma standard som vi och att de måste lugna ner sig, så blundar han för verkligheten.

Verkligheten är att varje kines släpper ut 2 ton koldioxid, medans varje svensk släpper ut cirka 6 ton. Dessutom ställer Sverige stora krav på Kina när det gäller utsläpp, genom att samtidigt importera större delen av våran elektronik och våra leksaker därifrån.

En effekt vi inte tänkt på däremot är att när utbudet är större än efterfrågan, så blir pressen på sedlarna större. Det handlar om att du måste konsumera mera, så att den som står för utbudet kan få sedlarna.
Det system vi lever i just nu innebär alltså att vi hamnat i en utbud-efterfrågan spiral. För att minska utbudet, försöker vi öka efterfrågan. För att öka efterfrågan försöker vi öka utbudet. Det är det hela konsumtionshysterin handlar om.

Problemet ligger i, att jag som jag redan belyst, att utbudet är begränsat, och när utbudet tar slut, som i fallet när det gäller oljan, är det svårt att hantera den redan existerande efterfrågan. Du kan vilja ha bensin till din bil, men om det inte finns någon bensin så spelar det ingen roll. Sedlarna, som är våran symbol för efterfrågan, kommer dock finnas kvar trots att utbudet är borta. Men då sjunker värdet, återigen.

Då våran värld är så beroende av oljan riskerar alltså valutan, det vill säga symbolen för efterfrågan att tappa i värde. Såhär är det.

Ifall du har hundra kronor och sätter in dem på en bank med räntesatsen fyra procent, och ska leva på det i all evighet, då är det enda självklara valet att faktiskt leva på den där räntan på fyra procent. Annars lever du utöver din förmåga, och riskerar att minska din inkomst i framtiden. Fyra procent på femtio kronor(två kronor) är faktiskt mindre än fyra procent på hundra kronor(fyra kronor). Det du kan göra däremot är titta på hur du kan öka räntesatsen, utan att skada tillgången. Det handlar om grön tillväxt, istället för löjlig tillväxt. Kortsiktigt tjänar du pengar på att nyttja fem kronor istället för fyra kronor, men långsiktigt går du back.

Utbudet, det egentliga kapitalet, framställs av industrin idag, men industrin, åtminstone i Sverige är oerhört liten. Jag pratar om den nyttiga industrin, den som ser till så att vi har kläder, mat, infrastruktur det vi behöver för att överleva. För några hundra år sedan behövde i princip alla arbeta för att täcka behovet av dessa produkter, men idag har produktiviteten och effektiviteten ökat så oerhört mycket i och med teknologin och våra framsteg, att vi helt enkelt skulle ha en enorm arbetslöshet ifall vi inte ersatt industrisektorn med andra branscher. Medans man förr i tiden satte en skål över huvudet och klippte runt, väljer vi idag att betala flera hundra för att klippa håret hos en av de trettio frisörer som finns inom ett avstånd på tio kilometer.

Det är inget fel i det. Men anledningen är att, vi som människor har några grundläggande behov. Det kan röra sig om mat, kläder, vatten. Det grundläggande är helt enkelt att överleva.

Men det som händer när endast tio procent behöver arbeta inom den grundläggande industrin för att tillfredställa behovet hos resterande är att vi får en enorm arbetslöshet. Vad ska resten göra?

Det här startade inte på medeltiden, utan har varit ett problem i alla tider. Men problemet är självreglerande, då arbetslösa människor gör allt för att överleva. Det enda som faktiskt sätter gränser, det är fantasin i kombination med kapitalet. Sedan depressionen har människor däremot tvingats inse att de måste dra ut ett visst mått av keyenistisk politik, men att göra det i smyg för att han inte skulle få legitimitet. Det primära man då valt att göra för att sysselsätta människor som inte lyckas hitta någon sysselsättning, det har varit försvaret. Pentagon i USA till exempel har mycket stort inflytande över landets ekonomi, och nedskärningar kan faktiskt skada landets ekonomi.

USA är ingen förebild anser min gröna vän Sidvind samtidigt som Alliansfritt Sverige rapporterar om något alliansen gjort som är… bra? Ja, ni hörde rätt. De har gjort något bra.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Pengar, arbete, jobb, ekonomi, keyenism, nyliberalism, politik, nationalekonomi,

Typiskt svenskt.

På tyskan idag pratade vi om vad som var typiskt svenskt. Något som jag inte kom på då, men insåg senare när jag åkte buss är att det verkligen är typiskt svenskt att sitta längst ut, då man är rädd för att någon ska sätta sig bredvid en. Tänk att vi ska vara så rädda för främmande människor?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Fördomar, personligt, svenskt

Svart måndag (obehaglig reklam!)

Eftersom DN uttryckte sig väldigt roligt med rubriken ”Svart i rutan på måndag” tänkte jag härmed göra reklam för Svart Måndag som arbetar för att upphäva FRA-lagen.

SvD bjuder på en roande undersökning som visar på att hela femtiotre procent av SvD’s läsare har sett ljuset och insett att det kanske inte är så bra att ge diktaturstater massa hemlighetsstämplad information(lite pågrund av att det är väldigt svårt att veta vad diktaturstaterna kommer göra med den..) medans hela furtiosju procent tycker att det är helt okej, så länge det står fosterlandet till gagn.

Annars pratar marlene om en väldigt oroande utveckling samtidigt som alliansfritt sverige konstaterar att makten tydligen förändrar folk och ilse-marie skriver(dock inte samtidigt som alliansfritt sverige, troligen) att politik faktiskt är mer än retorik och PR.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Svart Måndag, FRA, diktaturer, demokratier, SvD

Du blir vad du äter

Nu rapporterar man att natriumglutamat fördubblar risken för fetma. Alla förvånade räcker upp en hand?

Såhär är det. All mat idag innehåller tillsatser, kemiska ämnen för att förbättra smaken. Men vissa företag har valt att gå så långt att de faktiskt gör juice som endast består av färgämnen och tillsatser. ”ser ut som juice, smakar som juice, men tro det eller ej, det är faktiskt en färgburk.” Att reagera vid såna här saker brukar ju vara det vanliga. För det första ska man inte ens få kalla det juice, eftersom juice ska garanterat bestå av 100% fruktkött för att få kallas juice. Ja, det finns faktiskt en regel om det, men det finns ingen regel om att färgburkar inte ska få kallas apelsinsaft eller något sådant.

I min pappas kylskåp finns en dryck so heter Multivitamin dryck, gjord av Glocken Gold.
Den innehåller, som förpackningen uttrycker det ”Minst 30% frukt!” och annars består den av socker, aspartam, sackarin, Acesulfam-K.  Jag känner mig verkligen glad av att dricka hela 30% frukt!

Vatten. Äppeljuice. Socker. Apelsinjuice. Citronjuice. Druvjuice. Ananasjuice. Bananpure. Päronjuice. Aprikospure. Passionsfruktsjuice. Mangopure. Guavapure. E300, Vivaminmix(Vitamin C, Niacin, Vitamin E, pantenolsyra, betakaroten, vitamin B6, Tiamin, Folsyra, biotin, vitamin B12, guarkärnmjöl(E412), Pektin(E440), socker, aspartam, sackarin, samt Acesulfam-K.

Nå, jag dricker alltså en dryck som kan ge oss förhöjd risk för cancer, förstorad blindtarm, diaree, samt vissa hälsorisker, bara genom stöningsämnena.

Varför drycker som är som färgburkar tillåts i vanliga affärer och inte endast säljs på jala färg och dess konkurrenter är ju ganska intressant.

Alliansfritt Sverige skriver om mycket intressanta saker.

Dagens media det största hotet mot ett jämställt samhälle

Att höja upp människor till super-status är det vanligaste media kan göra, det kan handla om kändisar, om olof palme, om hitler eller kungafamiljen. Det det hela handlar om är att skuldbelägga en människa, för att det är lättare än ett helt folk. Samtidigt handlar det också om att tona ned den vanliga människan, göra den mindre värd till fördel för starka människor som tar för sig.

Jantelagen brukar säga att man inte ska tycka att man är bättre än någon annan, men den öppnar helt klart för att tycka att andra är bättre än en själv. Att romantisera andra människor, är normalt, och görs av oss alla. Säger någon något bra, tänker vi ”oj, det där var ju bra!” men säger någon flera bra saker, tänker vi ”oj, h*n är ju bra!” Det faktumet kan vi använda i alla situationer, det kan handla om kärlek eller vad som helst.
Det vi måste ifrågasätta däremot, är vilka ideal vi får idag och varför. Musiken som sänds, det är storband. Några jättar som hittats av någon agent som tänkt att han kan tjäna pengar på dem. Att konkurrera med stora artister, det är i princip omöjligt, för att det är de som är marknaden, och det är de som väljer vilka som får komma in. Det är dem som bestämmer soundet, som har blivit pop och poppig rock idag.

Men det är också media som bestämmer vad som är mode. Just nu är färglada kostymer modet, tydligen, enligt metro. Samtidigt undrar jag hur mycket pengar folk som gör märkeskläder lägger på att lansera sina ”fantastiska” märken. Blondinbella kan ju profitera rejält på sånt. Folk som försöker sälja saker, inte för att de är bra, utan för att få dem sålda.

Det man faktiskt försöker göra är att lyfta upp kända personer och få dem att framstå som bättre än oss. Man visar dem allt guld och glam, och får oss att önska att vi också hade det. Att vi hade en likadan klänning, smycke eller samma smink. När personen i fråga väl har lyfts upp i absurdum och allting börjar gå utför, då börjar istället en hetsjakt där man får personen att framstå som misslyckad, hemsk och undernärd – alla skelett i garderoben lyfts fram, och medierna är smarta; för de gör det på två olika sätt.

När man vill kommersielisera och sälja personen, och lyfter fram dåliga saker hos den, då får den oss att tycka synd om personen. Då blir det ändå en positiv grej, att hon knarkar men att hon kämpar sig för att ta sig ur det, eller att hon har anorexi och gör allt för att komma tillbaks på rätt spår – medierna har faktiskt moral; de vill inte marknadsföra knarkare som något positivt av två anledningar, de(flesta) vill faktiskt inte att folk ska börja knarka, kanske för att narkotikabranschen inte direkt har någon makt över mediaindustrin.

Det är ibland löjligt att se rubriker i media där Jan Björklund till exempel hyllar sig själv för att ha ändrat svenska folkets åsikt om skolan och ”fått dem att inse att vi behöver hårdare krav”. Sen när en människa hade sådan makt över människor vet jag inte; det handlar faktiskt om vanliga människor som står underst och hjälper till vid alla tillfällen.

Nåväl. Nu vet vi ungdomar iallafall hur vi ska vara, tjejer ska vara långa, smala, söndersminkade, bära det senaste modet (det man vill att vi ska köpa, dvs) ha den snyggaste frisyren, och killar ska syssla med teknik och sådant mer intressant och dyrt. Man tror lätt att det är flickor som shoppar för mest pengar, men när datorer, telefoner, etc ska räknas in, då blir det högre summor för oss män.

När det gäller att sälja normer är media oslagbart. Senast idag, när jag var och handlade palestinasjalar utspelade det sig en mycket intressant konversation mellan en mamma, hennes femåriga? dotter och en väninna till mamman.
”Vilken tröja skulle du vilja ha, ”anna”?”
Då pekar flickan på den blå tröjan och säger att hon vill ha den, och istället för att gå dottern till viljes(big surprise!) så säger hon i lugnt tonfall till dottern. ”Nej, du ska nog ha den rosa tröjan istället..”

Men det slutar inte där, de tittar vidare på kläder åt sonen och jag går omkring i bakgrunden och lyssnar mycket intresserat på konversationen som pågår. ”Vad gillar din son för kläder?” frågar väninnan mamman. ”Tja, han bryr sig inte så speciellt mycket. Men han ska inte ha rosa iallafall.”

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Normer, könsroller, media, kändisar, olof palme, hitler,

Sidvind har ett vettigt inlägg om produktivitet och arbetstid och ilse-marie skriver vidare om socialdemokraternas uttalanden om hårdare krav

Om att få luddiga debattinlägg publicerade på DN.

I DN Debatt föreslår två toppstrateger i (mp) och (s) att vi ska öppna för samarbete högerut. Förutom att uttrycka sig luddigt, och utan några mer konkreta förslag så förväntade de sig tydligen att vi vanliga människor skulle förstå vad de menade.

Alliansen har lyckats lösa många mindre frågor, men i de stora och långsiktiga frågorna är det tyst eller också spretar budskapen rejält.

I dag saknar även oppositionen gemensamma svar på dessa frågor. Vi vill därför att våra båda partier på allvar inleder ett arbete för ett långsiktigt och hållbart regeringssamarbete. Tidigare års samarbete har lagt en grund. Men inom flera områden krävs mer arbete för att skapa en gemensam politik, skriver Lars och Håkan.

Wait, what? Jag antar att de syftar på klimatfrågan, bland annat, och jag antar att de förväntar sig att alliansen har något att tillföra till debatten om klimatfrågan? Jag tycker de senaste regeringsåren visade vad alliansen kunde tillföra till debatten, jo, den vanliga tillväxtlögnen. Satsningar på miljön uteblev, och reinfeldt lyckades klämma till sig ett G bara för att han åtminstone pratade om klimatförändringarna.

Den moderatledda regeringen är ju den som drivit tillväxtlögnen, (vilken jag antar är fråga två på de två förvirrade debattörernas lista) hårdast; bara vi får sänka era (och våra) skatter så blir allt bra. Då får vi alla tusen kronor mer i plånboken och allas liv blir bättre…

Jag kan säga såhär, ifall MP och S väljer att totalvägra ett samarbete med vänstern, som faktiskt har ett stort stöd bland folket, då kan de räkna med att jag kommer stödrösta på vänstern istället.

Jag rekommenderar badlands hyena’s liknelse om politiken som ett cykellopp. På piedestalplats ovanför de andra länkarna

Annars visar alliansfria dagbladet på att björklund har slutat hänvisa till statistik och siffror, samt marlene som tycker att jan björklund är en väldigt förbryllande människa.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om klimatet, tillväxt, politik, vänstern, miljöpartiet, socialdemokraterna,

Om att ”slå på mulvadarna istället för att undra varför de poppar upp”

I SvD rapporterar man om ett nytt förslag från regeringen om att skriva in skolk i betyget.

Löjliga reformer for the win. Jakop Dalunde(Språkrör GU) sa för några veckor sedan en bra sak om såna här åtgärder, det är som att gå på tivoli och spela ”Whac’a Mole” som går ut på att slå ner mulvadar så fort som möjligt. Det man gör är att stå och slå på mulvadarna hela tiden, istället för att fundera varför de ploppar upp. Det är precis det som händer i vårat samhälle idag.

Vi struntar i att fråga oss varför ungdomar mår så dåligt. Några spekulerar, men ingen vill se anledningen; utan istället väljer man att skaka på axeln och skuldbelägga oss för att vi beter oss dåligt. Vi skuldbelägger ungdomar hela tiden, faktum är att vi dumförklarar dem(oss) hela tiden med löjliga uttryck som flumskolan eller klagomål på bortskämda snorvalpar som borde lära sig att lyssna till auktoriteter.

–Det innebär onekligen en del merjobb. Men jag kan förstå att man på det här sättet vill för­bereda skolungdomarna för verkligheten. Om man frågar arbetsgivarna vad de tycker är viktigast så återkommer nämligen en sak oftare än andra: att deras anställda kommer i tid, säger ordförande Metta Fjelkner.

Visst vill vi att anställda ska komma i tid. Samtidigt inser vi att de ungdomar som har problem, de som skolkat ofta, de som drabbats; de får oftast ordning på sitt liv när de ska till arbetslivet. Men då står de där med stämpeln skolkare; en stämpel som inte går bort.

Till och med LasseB talar sig varm för reformen på sin blogg. Vilket är ganska typiskt, han säger bland annat:

”Frågan som jag ställer mig är hur och vilken skola som kritikerna vill ha en skola där eleverna får göra precis som de vill och ändå få godkänt trots att de knappt kan läsa och skriva. Eller en skola som ställer krav och som faktiskt lär eleverna någonting.”

Snacka om att ställa uddarna mot sin spets, vi kan ju titta på vad ungdomar egentligen lär sig i länder där den metod som alliansen är så förtjust i tillämpas. I colombia, samt USA, lär man sig inte att analysera, utan allt handlar om att nöta in fakta, årtal, namn och annat oviktigt. I svenska skolor lär man sig däremot att analysera och tänka till över varför saker och ting fungerar som de gör. Vilken skola väljer ni?

Debatten borde handla om ifall vi vill ha kreativa, självtänkande problemlösande individer i skolan, eller elever som vet sin plats under läraren, som gör som de blir tillsagda oavsett vad, och är bra på att nöta in fakta(för att en vecka senare glömma den)

Faktum är att det är det debatten egentligen handlar om. Men som vanligt är förtal vanligt i debatter.

Att det kommit en massiv kritik från oppositionen och speciellt från miljöpartiet mot detta förslag är inget som förvånar eftersom de på grund av en ryggmärgsreflex säger nej till allting som kan bidra till en lugnare och tryggare skola där eleverna faktiskt lär sig någonting.

Varför förespråkar då vi i oppositionen att man ska lösa problemen, inte slå ner dem?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om oppositionen, skolan, ungdomar, problem, usa, colombia, carl schlyter, svd, metta fjelkner, arbetare

Vi har fortfarande inte slukats av något svart hål; men annars blir det här mitt sista blogginlägg, via queen of light samt ilse-marie som väljer att skriva sitt sista inlägg om den nuvarande regeringen
Nej, vi lär inte dö. Men människan är bra på att överdramatisera saker och ting. Speciellt om man kan sälja löpsedlar genom det.

Om att ”köpa sig röster”

Vid frågan om vilket betyg man ger alliansen röstar en klar majoritet för betyget IG, jag givetvis inräknad – man kommer inte undan med att föra en sån miljövådslig, klen utrikespolitik, sådan usel försvarspolitik, och att skapa ett sådant utanförskap och komma undan med det genom att sänka skatten.

Att sänka skatten brukar från vänsterhåll kallas att köpa röster, vilket är ett ganska dåligt argument, som faktiskt kan mäta sig med att säga att man ska höja studiebidraget eller pensionen för äldre – det är faktiskt också att köpa röster.

Det hela debatten faktiskt handlar om är ifall man företräder en politik som skänker folket glädje eller ej; skattesänkningar är populära ifall de används till att göra det bättre för folket, men det oppositionen valt att visa på under dessa skattesänkningar är att de flesta av pengarna faktiskt försvinner i höjd inflation, eller hamnar i överklassens ficka, inte ens egna; det har varit ett ganska lyckat recept, och kontentan av det hela är att vi har en av de få regeringar i världen som blir opopulära av att ge folk tusen kronor mer i plånboken. (Minus höjd a-kassa, fyra procentig inflation, minskade utbetalningar vid arbetslöshet, mindre pengar till försvaret, höjd bostadsavgift, diverse besparingar här och där, bland annat i komvux, och utsålda statliga bolag… the list goes on.)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om skattesänkningar, skatt, komvux, statliga bolag, a-kassa, inflation, politik, försvaret, alliansen,

Rekommenderar annars paolo pissoffis attacker mot Fox News, befirade slavar i nepal samt badlands hyena

Kvinnogranskningen i full gång!

Hur en kvinna kan utsättas på ett sånt sätt som Sarah Palin har blivit utsatt är det svårt att förstå. Medans Barack Obama tillsatte Joe Biden, valde John Mccain att tillsätta Sarah Palin. Vad var då resultatet? En smutskastning av guds nåde – och svensk media följer med. Sarah palin har bland annat fått stå ut med fejkade nakenbilder, gravida tonårsdöttrar, rykten om familjehemligheter och intriger.

Varför en kvinna ska behöva utstå sådan behandling till och med i sverige säger mycket om den skruvade värld vi lever i. Ibland efterlyser dam ett samhälle där könen bytt plats och det är kvinnan som är den dominerande parten i samhället – att det är hon som våldtar, att det är hon som kollar så att killarna har modeenliga kläder och att det är hon som står för pratet i skolklassen. En plats där mannen lär sig att vara tyst och blyg för att inte väcka de vuxnas ilska.

Känns ett sådant samhälle fel? Kanske för att det inte är det som vi lever i. Dam, det kanske är för att du inte är van vid det – du har inte vuxit upp med det; du har inte förstått orimligheten i det nuvarande, för du har konstant matats med att det är såhär det ska vara. Hade det ändrats bara sådär, hade det inte passat ihop med din världsbild.

Många feminister idag driver feminismen för att de vill få in ”mer kvinnligt” i världen. De pratar om en värld där inga krig skulle existera, när de pratar om en värld styrd av kvinnor. De pratar om en lugn, vacker värld, medans de pratar om den nuvarande världen där männen har nästan all makt och kvinnliga ledare tvingas anpassa sig till mer manliga normer. Järnkvinnan Thatcher var ett solklart exempel på en kvinna som var en ”man” rent psykiskt – och betedde sig minst lika illa som vissa manliga ledare.

Det går inte att driva feminism med anledningen att man vill få in mer feminimt och kvinnligt perspektiv till makten. Det är faktiskt helt omöjligt. Vi behöver gå tillbaks till noll och fundera vad som är manligt och vad som är kvinnligt. Vi behöver rasera normer, det hela handlar om att inse att det inte finns några speciella ramar som ser till så att män gillar blått och kvinnor rosa; det handlar inte om att påstå att män och kvinnor är identiska – det finns grundläggande skillnader – men det finns också sociala strukturer som tvingar fram egenskaper hos människor som vi inte vill ha egentligen – och det är transvestiter och transsexuella ett solklart exempel på – människor som insett att de föredrar att vara, se ut som eller bete sig som det andra könet.

Hur det kan definieras som äckligt vet nog bara gud. Det är lika äckligt som det var under antikens grekland då homosexualitet definierades som något positivt; eller lika fel som tanken på kvinnlig rösträtt var under nittonhundratalet.

Lösningen är helt klart queerfeminism, att drömma om ett samhälle där alla normer raserats till fördel för ett där människor får vara och bete sig som de själva önskar; ifall det så handlar om en kille som gillar att leka med dockor, eller ett där tjejer kör moppe. Det handlar om preferenser, om att trivas och vara nöjd med sig själv, oavsett hur man beter sig.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om feminism, queer, normer, homosexualitet, heterosexualitet, kön, sarah palin, barack obama, kvinnor, (Notera att tvång inte existerar, det görs helt på eget bevåg!)

Alliansfria sörjan skriver om Tolgfors försök att förstå FRA-lagen Ilse-Marie om det nya socialborgarförslaget om a-kassan Badlands hyena om att vi borde välja att vara friska istället för sjuka. Samt sidvind som också ser vissa fel med nya s-förslaget.
Ovanför strecket ^