I USA har man fått lägre timlöner än man hade 1972, medellönen i USA har alltså sjunkit. Kallas det ekonomiskt tillväxt?
Idag övervakas all elektronisk kommunikation som passerar utlandets gränser, det vill säga en väldigt stor del av all information. Anledningen är att skydda oss mot yttre hot. Kallas det rätt till privatliv?
Idag flyttar man om omröstningar som inte är omtyckta till fotbolls-em. Kallas det demokrati?
Idag skriker mellanstadiebarn ”hora” till tjejerna i nian. Kallas det omtanke?
Idag värderas kvinnor några tusen kronor sämre än män. Kallas det jämställdhet?
Idag satsar vi 25-30 miljarder på motorvägar i stockholm trots att kollektiva transportsätt dominerar i stockholm. Kallas det respekt för naturen?
Om hela jordklotet skulle pressas ihop till 100 människor, skulle 6 av dessa personer ansvara för 59% av alla ekonomiska resurser. Kallas det klassklyftor?
Dessa människor lägger cirka 1120 BILJONER till militären, medans 100 biljoner går till att förbättra för de som har det sämst ställt. Kallas det medmänsklighet?
Och sist och inte minst. femtiotre av dessa hundra lever på 2 dollar eller mindre om dagen. Kallas det solidaritet?
Det kallas ingenting. Isåfall kallas det avskyvärt.
Jag skulle skriva om orättvisor på den här bloggen. Det tog mig 10 minuter att hitta dem här, och jag sorterade bort hundratals andra saker och valde några av de jag tyckte var värst. Att leta orättvisor är något av de enklaste sakerna man kan göra idag.
Det för att det finns så många.
Ändå finns det de av oss som kämpar mot de här orättvisorna, det finns många av oss som inte tycker om det här. Människor som organiserat sig politiskt, i olika föreningar och organisationer för att göra något åt det. Men det är några som är emot dem.
Jag skulle vilja kalla dem nyliberaler. En väldigt luddig variant av liberalism, som enligt mig skapades av företagare och högt uppstående människor, nationalekonomer för att trygga den samhällsutveckling vi ser idag. Genom att kalla sig nyliberaler så spelade de på de liberala idealen vi alla håller högt, frihet. Möjligheten för oss att kunna skapa oss ett eget liv.
Men det är just den rätten vi människor värnar om. Det är frihet vi pratar om när vi pratar om möjligheten att kunna leva på mer än 2 dollar om dagen. Det är frihet vi pratar om när vi vill förbättra kvinnors situation på arbetsmarknaden, och det är frihet vi pratar om när vi pratar om rätten till att ha ett privatliv. Det här är klassiskt liberala ideal jag håller högt, men en sak ska ni vara säker på, det gör inte nyliberalerna.
Ifall de gjorde det skulle vi ha sett en annorlunda samhällsutveckling idag än den vi gör nu, alliansen skulle inte sitta och prata om sänkt arbetslöshetsförsäkring, de skulle inte nämna inskränkta möjligheter för facket att demonstrera, och de skulle inte försämra möjligheterna till ungdomar för att kunna studera vidare.
Varför skulle liberaler(liber=fri) prata om något sådant?
Det gör de inte, men det gör nyliberaler.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om USA, FRA, demokrati, jämställdhet, miljö, klassklyftor, försvaret, solidaritet, nyliberalism, liberalism
Ekonomikommentarer skriver annars om snabbmatsförbudet i los angeles. Jakob Dalunde pratar om grön ideologi, och annars är det relativt tyst här i ”sommarvärmen”
25 comments
Comments feed for this article
augusti 6, 2008 vid 10:57 e m
Odelberg
Många av dem här sakerna du nämner är förvisso mycket omoraliska men det har mycket lite att göra med nyliberalism och har definitivt ingenting att göra med mänskliga rättigheter (med något undantag).
augusti 7, 2008 vid 8:06 f m
Anarkandi
Du anser alltså att klassklyftor, jämställdhet, FRA, ekonomisk tillväxt inte har något med nyliberalism att göra?
Jag tycker det är ganska självklart utmärkande för nyliberala samhällen att ha höga klassklyftor, problem med jämställdhet, vilket ofta gror bland de som har det sämst ställt, FRA, och andra liknande övervakningssystem som införts i de flesta nyliberala samhällen för att hålla koll på den desperata fattiga delen av befolkningens brottslighet.
Ekonomisk tillväxt är ju hela parollen för nyliberaler, men jag måste ju påstå att det är anmärkningsvärt att timlönerna sjunkit sedan 1972 i USA.. säger väl en hel del om deras ekonomiska tillväxt. Vart tror du pengarna tar vägen?
För övrigt är jag medveten om att nyliberalism i den bemärkelse du ser på det inte har så mycket med såna här saker att göra, men av någon anledning tycks den alltid spåra iväg i helt fel riktning.
augusti 7, 2008 vid 12:50 e m
Johan F
Tjena,
Vore kul om du har lite källor till påståendet
”I USA har man fått lägre timlöner än man hade 1972, medellönen i USA har alltså sjunkit”.
Tror inte att du har hittat på det, men vill ändå kunna bekräfta det och se vartifrån det kommer.
augusti 7, 2008 vid 7:16 e m
Anarkandi
Johan F,
http://extremeinequality.org/?page_id=8
Ursäkta, trodde att jag bifogade det i mitt inlägg, ändrar det nu!
augusti 10, 2008 vid 7:02 e m
Francisco
”Klassklyftor” är inte orättvisa om de uppstår genom frivilligt utbyte på en fri marknad. Problemet om vi tittar på klyftor mellan rika och fattiga länder idag är att de fattiga länderna konsekvent har tillämpat en socialistisk planekonomi med handelstullar och förbud mot privat ägande, medan de rika har använt sig av marknadsekonomi istället. Visst kan det tyckas tragiskt att så många människor världen över är fattiga, men som redan konstaterats, att skylla det på ”nyliberalism” är bara löjligt. Det är marknadsekonomins förtjänst att somliga länder är rika, och det är socialismens fel att andra är fattiga. Att USA har en ojämlik inkomstfördelning är inget problem, den som jobbar hårdast och utför det mest ansvarsfulla och värdeskapande jobbet ska givetvis ha mest betalt.
Att gnälla över att staten tar ut skatt för att finansiera krig (eller för den delen motorvägar) har givetvis inte heller något med liberalism att göra.
Du försöker (som vanligt när det gäller vänstern) använda USA som någon sorts exempel på ett dåligt samhälle, men vad har då socialismen åstadkommit? Tror du att det är bättre att vara fattig i (någorlunda) liberala USA än i planekonomiska Nordkorea? Och innan du börjar svamla om att Nordkorea inte är något socialistiskt samhälle: jo, det är precis vad det är. Staten kontrollerar ekonomin, det finns inga multinationella företag, inget privat ägande, och produktionen sker ”efter behov, inte profit”. Precis som vänstern vill ha det. Att det går åt helvete beror inte på att landet har gjort något fel, utan på att systemet inte fungerar.
Vidare är ”ekonomisk tillväxt” inte alls någon ”nyliberal paroll”, det är bara ett fantasifoster från extremvänsterns sida. Personligen skiter jag i tillväxten, det viktiga är att individen är fri från kollektivt förtryck (socialism). Om man ändå vill diskutera tillväxt så kan du fråga dig själv om en ”fattig” amerikan hade det bättre eller sämre 1972 än idag, och det har du ingen aning om.
Då har jag ändå inte tagit upp din löjligaste koppling: den mellan det du kallar nyliberalism och vad mellanstadiebarn kallas i skolan. Snacka om långsökt.
augusti 10, 2008 vid 7:34 e m
Anarkandi
Fransisco, det sista ger jag dig rätt för :p
Däremot kan jag tycka att nedskärningar i skolan går hand i hand med hur barn i skolan trivs. Jag kan tycka att barns trivsel i skolan går hand i hand med kränkningar. Jag kan tycka att en nyliberal politik är väldigt pådrivande när det gäller nedskärningar..
Det har jag inte, men ekvationen i den statistiken visar på att
1. Lönerna 72 var högre
2. Inflation är medräknad i ekvationen, så 17 dollar i medellön då är samma sak som 16 dollar medelllön idag.
I sverige har vi då fått det bättre…
Varför blandar du in planekonomiska nordkorea? Jag stödjer inte diktaturer, jag föraktar dem något så in i helvete. USA är en demokrati som håller på att förvandlas till en polisstat, men just nu är USA ett klassiskt nyliberalt samhälle.
Nej, det har inget med liberalism att göra, men förklara för mig varför de flesta nyliberala samhällen tar försvaret och militären på så stort allvar isåfall. Jo, för att klassiskt liberala system inte på något sätt går ihop med nyliberala samhällen, som i min mening snarare är neokonservativa. Neokonservatismen är ett område man ska akta sig för ifall man värnar om människors värde.
Ditt argument om att socialistiska samhällen är fattiga medans nyliberala är rika är en lögn och går att vrida och vända på hur mycket som helst. Medans man legaliserar fri-handel, vilket jag i grunden kan acceptera till exempel när det gäller EU, men där nyliberaler är skandalöst tysta, finns det samhällen t.ex i afrika där några få företagare kommer och roffar åt sig av alla landets resurser, t.ex diamanter, och drar in höga summor pengar, medans i princip inget går folket till del. Samtidigt som BNP visserligen stiger, blir inte folket något rikare.
Samtidigt kan du titta i sydamerika på landet venezuela, vars ekonomi ökar med 8% / år, vilket gör dem till det snabbast växande landet i sydamerika… samtidigt genomgår de en mindre socialistisk revoulution som inkluderar reformer för att ge alla en rimlig utbildning.
augusti 10, 2008 vid 8:22 e m
Francisco
…då ska vi inte glömma bort att Sverige det senaste seklet har styrts av sosseriet, och den offentliga sektorn är så långt borta från nyliberalism som man kan komma utan att det blir socialism.
Samtidigt ser du på andra grafer i den sammanställningen att de flesta har fått höjda reallöner, och även om lönen i sig som siffra inte ökar kan man få högre levnadsstandard genom att saker och ting som förut var dyra blir billigare.
Jag blandar in Nordkorea för att det är ett utmärkt exempel på socialism. USA är ett socialliberalt samhälle med en stark statsmakt, det är långt ifrån ”nyliberalt”.
Försvar och militär syftar till att skydda ett land från angrepp utifrån, inte att hålla befolkningen nere som du verkar tro. Så är förvisso fallet i många socialistiska diktaturer där folket riskerar att resa sig och revoltera mot staten…
Mitt argument är alls ingen lögn, det är dagens sanning. De rika länderna i världen är de mest marknadsliberala och de fattigaste är de minst marknadsliberala. Tyvärr verkar vänstern bara göra analysen att om något är dåligt så är det marknadsekonomi och när något är bra så är det socialism, men det är ju inte sant. Afrikanska länder är de som mest konsekvent har satsat på planekonomi, minimal handel, statlig kontroll och förbud mot privat ägande. Detta är fakta och ingen åsikt från min sida, däremot är det trist att EU tex använder protektionistiska medel för att stänga ute fattiga länder från sina marknader. Det är dock återigen ett tecken på socialism snarare än något annat.
Vad gäller Venezuela så älskar jag det landet. De lever just nu gott på ett högt oljepris, men när verkligheten kommer ikapp kommer de också tvingas inse att man inte kan konsumera mer än man producerar, och då kommer korthuset falla ihop. Jag har redan radat upp ett gäng svenska vänsterdebattörer som kommer få stå till svars när det händer, ska jag räkna in dig till dem?
augusti 10, 2008 vid 9:02 e m
Francisco
Sen måste jag också tillägga att jag inte tror att fria individer skulle ge upphov till en skola utan resurser. Det skulle innebära att staten inte finansierade skolan med stulna pengar, men varför skulle det i sin tyr betyda att skolan som sådan inte får några pengar alls? I ett fritt samhälle måste man vara rationell och tänka långsiktigt, och att satsa på utbildning är i allra högsta grad rationellt. Det är lite som när socialister försöker få det till att ett liberalt samhälle inte skulle ha några vägar, jag menar… tror de att folk är så korkade att de inte skulle kunna varken bygga vägar eller utbilda sina barn om det inte skedde medelst tvång och stöld? Det tror inte jag.
augusti 11, 2008 vid 11:26 f m
Anarkandi
Det är inte socialism, när det gäller EU’s tullmurar. Det är några få personer som värnar om några redan rika bönder. ‘
Räkna in dem till mig om du önskar, men inse att landet har problem då det utsatts för generalstrejker, påtryckningar från USA, kuppförsök, till och med fall då arbetarna har skjutits under /fredliga/ demonstrationer.
Visst, USA är så rikt. Det är bara det att, ifall 80 miljoner människor räknas som underklass och lever på svältlöner och utan sjukförsäkring, kan då samhället räknas som ”rikt”?
Du tänker, som de flesta andra nyliberaler, på rikedom i form av BNP. Du tänker inte på rikedom i form av människor som får det bättre. För det behöver de inte få.
I sverige har vi ökat våran bnp mer än tre gånger sedan sjuttiotalet. Men vi har inte fått det bättre, det är min helt uppriktiga åsikt och du kan skylla på socialism eller vad som helst, men det som hänt är att den rikaste procenten fått furtio procent av alla landets resurser, en ojämn fördelning, en utförsäljningspolitik och en brist på framtidstro som existerat sedan nittiotalet har mycket med saken att göra.
Medans folket i nyliberala länder förtrycks och hålls nere av en illusion, ofrihetens slöja. Media får dem att tycka och tänka vad som media vill att de ska tycka och tänka. Att de måste ha den prylen, att de måste se ut på det sättet och bete sig si och så. Att det räknas som ”frihet” att inte veta när man kommer få mat eller ifall man kommer få lön för sitt arbete eller överleva nästa dag.
När du nämner fallet om sänkta löner i samband med sänkta priser på mat så pratar du om deflation?
En sån utveckling har inte skett i landet.
augusti 11, 2008 vid 1:52 e m
Francisco
Socialism och socialism, att ge statliga bidrag till olönsamma industrier är åtminstone inget som har med liberalism att göra.
”Svältlöner” är din egen definition, i verkligheten är det naturligtvis inte 80 miljoner människor som svälter i USA. Fattigdom är ett relativt begrepp som beror på medianlönen i ett land, och den är högre i USA än i Sverige vilket medför att en fattig amerikan är rikare än en fattig svensk. Jag tänker inte alls på rikedom i form av BNP, men det är ganska enkelt att konstatera att de länder som inte har haft någon tillväxt de senaste 50 åren eller så inte är rika ur något hänseende.
Att vi inte fått det bättre sen 70-talet tänker jag inte ens kommentera.
Vilka ”nyliberala” länder är det du pratar om? Och varför är du så cynisk, varför tror du att folk är så korkade att de inte kan tänka själva? Är det det som kallas solidaritet? Dina överdrifter börjar bli löjliga, att påstå att skillnaden mellan ”nyliberalism” och socialism är att man i det första samhället inte vet när man kommer få mat är ju … ja, vad kan man säga.
augusti 11, 2008 vid 3:40 e m
Anarkandi
Jag är varken en anhängare av socialism eller nyliberalism. Inte heller är jag en cyniker, eller en människa som försöker tvinga människor till något.
Jag söker frihet. Jag har en tro på människors möjlighet att skapa sitt egna liv, att skapa sin egna framtid, att skapa sin egna ekonomi.
Det enda jag vill göra är ge dem möjligheterna till det. Det kan röra sig om skola, sjukvård, rimliga arbetsvillkor eller arbetstider.
Det rör sig om mänskliga rättigheter.
Nej, du kommenterar inte det. Men du inser att på sjuttiotalet så kunde man försörja sig själv och ett barn på sin lön, men nu behöver man vara två stycken?
Nej, men olönsamma industrier kan i framtiden förvandlas och bli mer lönsamma. Det handlar lite grann om spekulation, det enda de behöver är möjligheten att utvecklas, men du måste inse att det är svårt för en som startar nytt företag att konkurrera med H&M och andra etablerade företag. Jag ser inga problem att stötta dem åtminstone till en början, allt för att göra den fria marknaden friare.
augusti 11, 2008 vid 5:28 e m
Francisco
Jag hoppas att du förstår motsättningen i att dels vilja skapa möjligheter för folk och dels ge dem frihet att skapa sina egna liv. För att någon ska få exempelvis ”gratis” skola eller sjukvård krävs att någon annan tvingas att betala, varvid den personen är ofri. Den enes frihet på en annans bekostnad är inte frihet för människan, utan för utvalda individer.
Eftersom samhället har utvecklats så mycket måste man idag givetvis utföra ett mer produktivt arbete för att tjäna tillräckligt med pengar. Den som på 70-talet kunde försörja sig genom att stå på golvet i en statlig industri kanske inte kan göra det idag pga att det arbetet inte tillför lika mycket värde, sett som andel av BNP. Det är dock ingenting som är dåligt utan tvärtom en nödvändighet för att skapa mer rikedom. Medelsvensson har trots allt tillgång till oändligt mycket mer idag än på 70-talet, tack vare att ekonomin idag är mer produktiv och skapar mer.
Jordbruken i Europa konkurrerar inte med H&M, de konkurrerar med fattiga bönder i utvecklingsländer. Dessa ställs dock utanför våra marknader tack vare att EU subventionerar och sätter upp handelshinder, vilket bara gynnar de europeiska bönderna. Vi andra betalar skatt för att få högre matpriser, och de fattiga bönderna får ingen möjlighet att tjäna pengar på sitt arbete. Socialism i sin mest absurda form.
En viktig poäng är också att det ”stöd” du pratar om kan ges även i ett liberalt samhälle utan tvång. Stöd måste inte komma från staten genom skattemedel, det kan lika gärna ges i frivillighet. Om du vill stötta nån så gör det, frågan är varför den som inte vill ändå ska tvingas.
augusti 11, 2008 vid 9:10 e m
Anarkandi
”För att någon ska få exempelvis “gratis” skola eller sjukvård krävs att någon annan tvingas att betala, varvid den personen är ofri.”
Det där tänker jag inte ens bemöta. Analysera vad kapital är, hur man skapar det, vilka som har det, hur de har fått det. Se strukturer, och se hur det hela ser ut globalt.
Ifall du tittar rätt, så ser du strukturer..
När det gäller EU handlar det om människor som sätter sina intressen före det rättvisa.
Det jag undrar är när produktiviteten tar slut. När bubblan spricker, och tillväxten når sin ändpunkt.
För det kommer den göra, var så säker.
Det löjliga är att för att tro att jordens resurser är oändliga, så är man antingen en idiot eller en nationalekonom..
Du pratar om hur bra det är att vi skapar mer saker.
Men jag har en fråga till dig. Ifall du har hundra kronor och stoppar in det på en bank med 4% ränta. Hur mycket ska du leva på för att klara dig?
Det självklara svaret är att du endast kan leva på de 4 procenten. Annars lever du utöver din förmåga, och agerar inte ur ett långsiktigt hållbart perspektiv.
augusti 11, 2008 vid 10:05 e m
Francisco
Analysera vad kapital är… nej du, jag tror inte på abstraktioner. Jag tror inte på att sitta och skylla sina misslyckanden på andra och kräva att få gratis konsumtion och ansvarsfri makt. Det är ett faktum att om du ska få något utan att erbjuda något i utbyte så måste den som skapat och tillhandahåller det bli bestulen. Det spelar ingen roll hur mycket du vill ha eller behöver någon annans pengar, när du tar dem från den personen med hot om våld utan att erbjuda en motinsats så stjäl du. Du får gärna berätta om dessa ”strukturer” så ska jag bemöta det rent konkrent, det är lite svårt att argumentera mot innehållslösa floskler.
”När det gäller EU handlar det om människor som sätter sina intressen före det rättvisa.”
Ja, precis! En grupp sätter sina intressen före det rättvisa genom att med statens hjälp snedvrida konkurrensen och sätta marknaden ur spel. Helt rätt, jag har ingenting att tillägga!
Tillväxten kommer antagligen inte nå någon ändpunkt inom en snar framtid, men det gäller ju också att förstå vad tillväxt är. Vänstern tror att det handlar om att gå och hämta mer resurser från naturen, men så är det inte. Tillväxt kan innebära att man använder mindre resurser, men på ett mer effektivt sätt. Det handlar om att just det, att effektivisera, inte om att tära mer på något som redan finns. Det är du som skulle behöva läsa lite nationalekonomi för att förstå saker och ting, inte tvärtom.
Vad det sista hade för mening förstår jag faktiskt inte. Kan du utveckla det? Varför betalar banken ränta tror du?
augusti 12, 2008 vid 2:36 e m
Liber
Nyliberal världsbild:
Alla som är fattiga är det för att de inte lyckats skaffa pengar, det är helt deras eget fel. Det är bättre att fattiga tigger och svälter ihjäl på gatan än att staten betalar för allas grundläggande behov.
ALDRIG har jag hört en nyliberal tala för de som har de svårt, istället tycker de mest synd om rika som måste betala skatt.
augusti 12, 2008 vid 5:02 e m
Francisco
Socialistisk fördom om nyliberal världsbild:
Alla som är fattiga är det för att de inte lyckats skaffa pengar, det är helt deras eget fel. Det är bättre att fattiga tigger och svälter ihjäl på gatan än att staten betalar för allas grundläggande behov
Riktig nyliberal världsbild:
I verkligheten finns det mer eller mindre socialliberala länder (väst) samt mer eller mindre socialistiska (u-länderna). Människorna i den fattiga delen av världen är fattiga för att de tvingas genomlida socialistiska experiment med förbud mot privat ägande, minimalt handelsubyte och planekonomi. Det är inte deras fel, utan deras regeringars.
I teorin, alltså på en fiktiv fri marknad (eftersom någon sådan ännu inte existerar) kan man bara skaffa sig pengar genom att förtjäna dem i frivilligt utbyte med andra människor. Den som där blir fattig blir det för att han eller hon inte kan erbjuda andra människor något de vill betala för.
Viktigt alltså att skilja på teori och praktik. I verkligheten är människor fattiga pga att de lever under socialistiskt förtryck, i den liberala teorin – på en fri marknad – är det de för att de inte klarar av att skapa några värden.
Därmed blir den sista poängen i Libers inlägg helt korrekt i teorin (Obs): det är ”bättre” (alltså mer moraliskt riktigt) att den som inte klarar av att skapa värden själv svälter, än att han får leva oförtjänt på de produktivas bekostnad.
augusti 12, 2008 vid 5:17 e m
Joel
”Dessa människor lägger cirka 1120 BILJONER till militären, medans 100 biljoner går till att förbättra för de som har det sämst ställt. Kallas det medmänsklighet?”
_______________________
Det där ser säkert bra ut pa ett plakat, men fundera gärna nagra varv till. Det later pa dig som om det finns en exakt mängd pengar att dela ut till olika poster, och att det är en liten taskig grupp kapitaliser och fördelar allting.
Lite följdfragor:
1) Om man med militära medel lyckas störta nagon av all vidriga despoter som härjar i världen och som förvandlar potentiellt framgangsrika länder till planekonomiska missfoster, har man inte i sa fall förbättrat en aning för de som har det sämst ställt? Även om man nu gjorde det med militärt stöd.
2) Om man lägger ner hela krigsindustrin, kan det inte tänkas att en del arbetstillfällen försvinner? Samt att underleverantörerna och alla de branscher som är inblandade hamnar i trubbel? Och att priserna pa vanliga ravaror skjuter i höjden, vilket i slutändan drabbar de som har det sämst ställt (eftersom de oftast inte kan värja sig mot kriser)?
3) Allra viktigast: Om man gör en momentan omfördelning av alla dessa ”1120 BILJONER”, är det da rimligt att anta att effekten blir varaktig och att de som har det sämst ställt plötsligt kan leva ett bra liv? Eller är det mer rimligt att anta att omotiverade omfördelningar (sadana som syftar till att motverka marknadskrafterna) snarare brukar vara helt katastrofala eftersom de urholkar peningvärdet och krossar alla incitamet att vara produktiv?
Alla försök att lura marknadskrafterna (verkligheten) innebär bara försämringar. I bästa fall ett berg av mat nanstans som ligger och ruttnar. I värsta fall diktatur, förtryck och massdöd, iom att tvangsmedlen alltid maste förstärkas kontinuerligt för att bibehalla en snedvriden icke-marknadsmässig fördelning av (ständigt minskande) resurser.
Fast just det, du kanske vill stanna vid att jämföra nyliberal verklighet med planekonomisk utopi?
augusti 12, 2008 vid 6:44 e m
Anarkandi
Liber, instämmer helt. Jag letar däremot fortfarande efter en människa som gör det.
1. Joel, Berätta om ett mer eller mindre nutida fall där man lyckats störta en planekonomisk vidrig despot och genom militära medel. Snarare har man ersatt honom med en ny vidrig despot, det för att man inser att man inte med militära medel kan göra ett land demokratiskt. Äkta förändring måste komma inifrån, som när man förser lokalbefolkningen med vapen för att störta en diktator. Hela folket måste resa sig.
Anledningen är att, om man till exempel skulle gå emot burma, så skulle landets regenter gå ut med att landet är under attack av det onda europa och att man måste försvara sig för att klara sig. Man vänder folket mot befriarna, och det som hela situationen faktiskt rör sig om, det är proletariatet mot proletariatet. Det rör sig inte om en situation där vi kämpar mot en ond härskare, som i fallet irak, utan det rör sig om oskyldiga som dör.
2. Visst kommer arbetstillfällen försvinner. Militären är ett utomordentligt exempel för att fördela pengar, det är det bästa sättet för ett nyliberalt land att ha en chans mot en utfattig befolkning. Däremot kan du göra samma sak hur enkelt som helst. Du kan ge människorna i fråga vilket jobb som helst, det kan röra sig om polisiär verksamhet likväl som anställa dem som hjälppersonal på skolan.
Det är bara det att de pengar som läggs på militären lika gärna kunde ha läggats på något annat, och därmed faller argumentet om arbetstillfällen pladask.
3. Självklart. Jag förespråkar inte att dessa 1120 biljoner ska fördelas jämt mellan befolkningen. Pengar är ett utomordentligt sätt att öka människors drivkraft och vilja att skaffa sig ett bättre liv. Däremot har vi en viss skyldighet som land att se till så att de som har det sämst ställt får möjligheten att leva, istället för att döma ut dem till en värld av brottslighet och problem som faktiskt är fallet i många länder.
Jag är ingen förespråkare av planekonomi. Alla försök att påstå det är bara tomma påhopp som är ganska väntade av er nattväktarstatare.
augusti 12, 2008 vid 6:49 e m
Enander
Fransisco, jag har bara en mening som svar till dig ”Mot dumheten(du) strider man(jag och Anarkandi) förgäves.” Ha en bra dag!
augusti 13, 2008 vid 2:54 f m
Francisco
Ja det var ju ett enkelt sätt att slippa diskutera. Vad är det i det jag säger som är så dumt? Och om det nu är så dumt, varför hamrar du då inte bara ner ett gäng motbevisande argument så att jag blir svarslös?
Alltså: för varje argument jag har presenterat här ber jag dig förklara varför det är ”dumt” genom att ge mig din egen syn på saker och ting. Lycka till.
augusti 13, 2008 vid 1:57 e m
Anarkandi
Det handlar om att du är fastlåst på dina åsikter redan, du kan helt enkelt inte övertygas för att du är så säker på att du har rätt. Likväl kan du aldrig övertyga mig, jag är helt medveten om att totalt nyliberala stater helt enkelt inte kan fungera, det såg vi i och med depressionen, att staten måste blanda sig in i ekonomin annars går allt under. Den behöver stimulera ekonomin för att ge alla ett liv. Du kan argumentera hur mycket du vill över etik eller att det är fel, men skillnaden mellan dig och mig är att jag förespråkar ett hållbart ekonomiskt alternativ, medans du inte gör det.
Peka på ett enda libertarianskt samhälle som fungerat. Titta på hur det gick för de länder som försökte, kom med så många undanflykter som du vill. Du är ändå inget annat än en marxist som är fast i din utopi. Det kommer du helt enkelt inte undan ifrån.
augusti 13, 2008 vid 2:32 e m
Francisco
Okej, där har vi ett grundläggandeproblem: du hävdar att länder under ”depressionen” var totalt nyliberala, men det är ett påstående som du har tagit ut luften. Påvisa varför så var fallet! Argumentera för att det var så, påstå det inte bara. Nej, jag kommer aldrig övertygas om att det som inte stämmer stämmer, det är helt korrekt. Vill du argumentera mot mig måste du VISA att jag har fel, inte bara PÅSTÅ det.
Samma sak med ett ”hållbart ekonomiskt alternativ”, vad fan är det för nåt? Bara ord, bara floskler. Helt innehållslöst.
Det finns inga samhällen såsom jag vill ha dem, så jag kan inte visa på något sådant. Det finns heller inga som har försökt, oavsett hur mycket du önskar det. Min utopi går ut på att staten inte lägger sig i individens liv och inte försöker tvinga henne att utföra handlingar mot hennes egen vilja, det är allt. Alla samhällen i alla tidsåldrar har försökt kontrollera individen, så inget samhälle har varit som det jag vill ha. Du kan inte med historien påvisa att min utopi ”inte fungerar”, och det räcker inte med att vara ”övertygad” om att den inte skulle göra det, du måste förklara VARFÖR. Vilken utgångspunkt har du och varför väljer du just den? Vad är det som ”inte fungerar” och varför? Vad är det mitt ditt alternativ som är mer ”hållbart”, ur vilken aspekt och varför väljer du just den?
Hajar du? Argumentera och förklara, släng dig inte bara med diverse innehållslösa floskler.
augusti 13, 2008 vid 2:34 e m
Francisco
Förresten, tror inte du att du har rätt? Vad krävs för att jag ska kunna övertyga dig om att du inte har helt rätt om den onda nyliberalismen? Ingenting, eller hur? Du är tvärövertygad, totalt jäkla bombsäker på att jag har fel, och det är precis samma sak som du anklagar mig för. Herregud, väx upp lite.
augusti 13, 2008 vid 4:24 e m
Anarkandi
Den som förlorar humöret förlorar debatten. Känns ganska grundläggande inom retorik.
augusti 13, 2008 vid 6:14 e m
Francisco
Och vad hade det med saken att göra? Vem är det som har ställt frågor och bett om argument, och vem är det som har kallat sin motståndare ”dum” och vägrat diskutera vidare? Jag vet att ni knappt har gått ut skolan och kanske inte förstår så mycket av hur samhället och världen fungerar, men när ni gör anspråk på att ha ganska radikala åsikter och dessutom kallar alla oliktänkande för dumma så kan ni väl åtminstone motivera och argumentera för er sak? Är det för mycket begärt?