År 2006 utfördes 498 terrårdåd i Europa. 283 av dem, 57%, utfördes av korsikanska separatister på korsika. Baskiska separatister, ETA, utförde 136 st, 27%. Av återstående 16% utfördes majoriteten av vänsterextremister och anarkister, några har inte identifierats, och 1 utfördes av islamister.
källa: Grön Ungdom
Ska vi titta på verkliga hot kan vi väl kolla trafiken
- Antal döda: 400–500 per år.
- Svårt skadade: 4 000 per år.
- Lindrigt skadade: 23 000 per år.
Eller vad sägs om heroinöverdoser?
Mellan 1990 och 2002 dog 100,000 människor av heroinöverdoser.
Samtidigt anses terrorism idag tydligen vara det farligaste hotet mot sverige idag..
När man ser statistik över hur mycket terrordåd som sker i sverige(inga) undrar man faktiskt hur antiterrorlagar och diverse kontrollmetoder som inskränker människors frihet motiveras. Faktum är att jag undrar varför de ens införs, medans debatten om inskränkta möjligheter samt hårdare kontroll av biltrafiken inte ens existerar?
Samtidigt går debatten om skolan vidare på SvD, först ut på dn opinion är bland annat ordföranden för lärarnas riksförbund.
Givetvis håller Mats Gerdau inte med alls i artikeln, som jag tycker är bra i det stora hela.
De[två av skribenterna] tillhör den kulturvänster som vill ta bort betygen och strunta i kunskapsmålen.
Det anses ju tydligen vara en klassisk vänsteråsikt.
Bland den underbara kulturvänstern finns tydligen bland annat miljöpartiet, vilka jag själv tillhör. Men Mats spekulerar vidare.
Kanske handlar det om att LR tror att skolan får mer pengar om staten tar över, men då borde de ju lägga kraften i argumentationen där.
Som Fjellkner själv har gått ut med vill man inte alls ha ett totalt förstatligande. Hade Mats analyserat artikeln lite närmare hade han insett att 1. På de områden där kommunen missköter sig borde staten gå in och hjälpa till. Fjellkner förklarar det hela bra.
Oavsett vad man tycker om valfrihet, så kan man inte blunda för konsekvenserna. Om skolan ska vara en öppen marknad behövs en rättvisare finansiering, där vi kan ha inflytande och ta andra hänsyn än den rena valfriheten. Därför vill vi ha större nationell likvärdighet.
Inga prat om ett totalt förstatligande här, utan ett prat om rättvisa och en bra skola åt alla.
Min respekt för Mats Gerdau när det gäller skolpolitik? Noll. Jag skulle gärna se att han bytte jobb, och lät oss ungdomar tillsammans med lärare bestämma hur skolan ska utformas. Det är vi som växer upp i den, och det är vi som bestämmer hur den ser ut.
Jag frågar dig, Mats, var gick du skola? Gick du i en barrack som serverade ätlig föda en gång i veckan, hade dina potatisar ett plastigt gult skal runt sig, gick dina stolar sönder när du satte dig på dem, och fungerade dina toaletter? och ser du något problem i att staten går in och ser till att kommunen får några resurser som ska gå till förbättrad hygien och miljö i skolan?
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Mats Gerdau, Skolan, utbildning, terrorism, korsika, ETA, bilolyckor, heroin
11 comments
Comments feed for this article
augusti 18, 2008 vid 7:30 e m
Mats Gerdau
Hej.
Ja, den skola (statliga) jag gick i hade många brister. Det var ett av skälen till att jag engagerade mig politiskt faktiskt. Lärarlösa lektioner, betyg som ”inte räckte”, dålig mat, trasiga gramla böcker… Listan kan göras lång.
Jag tror inte att det berodde på att det var en statligt styrd skola, lika lite som jag tror att de problem som finns på ett antal skolor idag beror på att skolan drivs av kommunerna. Det är politiken det är fel på, inte driftformen i sig. Därför blir inte skolan bättre bara för att man förstatligar den igen.
Om du har hängt med i debatten så är det faktiskt precis det som Metta Fjelkner och LR vill. De har beslutat om det på sin kongress i våras. Och om man så fullständigt dömer ut kommunerna som att de ”slår sönder demokratin” så kan jag inte förstå annat än att man helt vill ta ifrån dem den möjligheten, alltså förstatliga skolan.
Jag tror inte alls på den lösningen. Däremot tycker jag att statens ansvar för skolan ska bli mycket tydligare. Lärarutbildningen, som är statens ansvar helt och hållet, måste vässas väsentligt. Målen och betygskriterierna måste bli tydligare så att de inte lämnar utrymme för dagens godtycke. Uppföljningen av kvaliteten måste skärpas, den är alldeles för bristfällig idag. Sanktioner där det brister måste också införas. Jag ser också att staten bidrar för att förbättra kvaliteten och vi gör mycket nu på det området. Lärarlyftet, Skapande skola, läsa-skriva-räkna-satsning, gymnasiereform, ny obligatorisk rektorsutbildning, lärarauktorisation och lärlingsutbildningar för att ta några exempel.
Men det är ju inte detsamma som förstatligande. Om man vill återinföra specialdestinerade statsbidrag för skolan igen så ska man ju säga just det och inte tala allmänt om förstatligande, vilket LR gör. Det är dock en illusion att tro att staten dignar av pengar och att det blir mer pengar till skolan om staten tar över. Dels stod det rätt illa till med resurserna när staten styrde, dels så flödar det ju inte direkt av pengar på de skolor som staten driver idag, högskolorna. Varför skulle det bli annorlunda för skolan?
Du vill gärna att lärare och elever får mer att säga till om i skolan. Bra – det vill jag också. Då förstår jag inte varför vardagsbesluten ska flyttas till ett statligt verk långt bort. Det minskar ju de enskilda skolornas – elevernas och lärarnas – makt.
/Mats
augusti 18, 2008 vid 7:52 e m
Anarkandi
Det faktum att det inte blivit någon förändring trots att du gick på skola för mer än 30 år sedan säger väl en hel del om hur ensidig skoldebatten har varit?
Man tycker att utbildningen skulle förbättras, gå framåt, anpassas till 2000 talet, men så är inte fallet. Jag som du inser att skolan måste vara kommunal eller drivas i privat regi, javisst, men debattinlägget fjellkner & co skrev handlade inte om att förstatliga den, även om man la en hel del kritik på den kommunala skolan som den drivs idag.
Jag förstår argumentet mot den kommunala skolan ifall den handlar om att en del skolor faktiskt sackat efter enormt. Argumentet för att ge kommunerna makten var detaljstyre, men vi måste våga ställa krav på kommunerna om att de ska göra något. Vi måste också belöna och belysa vilka skolor det går bra för och analysera över varför.
Om kommunerna vill ha makten över sina skolor, så måste de också arbeta för att behålla denna makt, inte ta den för given.
Det jag inte förstår är era förändringar för att ge obehöriga lärare mer otrygga och dåliga anställningar. En nackdel kan bli att obehöriga lärare anställs av just den anledningen, att rektorerna kan ge dem mindre betalt och för att de är mycket lättare att göra sig av sig. Skulle obehöriga och behöriga lärare ha samma rättigheter skulle inte kommunen se någon anledning att anställa de obehöriga. Desustom kan konkurransen ge minskade löner åt de behöriga lärarna, då de tvingas konkurrera med de andra. Det hela gör läraryrket mindre attraktivt, och är inte alls positivt på det stora hela.
Ifall du anser att lärare och elever ska få mer inflytande att bestämma över sin egen undervisning, vad tycker du att ditt parti gör för något konkret för att det ska genomföras? Ingen av de reformer du nämnde tyckte jag har någon egentlig effekt, förutom lärarauktorisationen, vilken kan ha en obehaglig effekt på våra elever i framtiden, samt betyg i ordning och uppförande vilket jag inte alls förstår motiveringen till, då ungdomar som är stökiga i högstadiet i nio av tio fall faktiskt ändrar sig och växer upp när de blir äldre.
Sist vill jag be om ursäkt, jag hade fördomar om dig och dina åsikter och var lite väl elak i mitt inlägg. Till mitt försvar är jag ung och dum ibland :)
augusti 18, 2008 vid 9:06 e m
Mats Gerdau
Hej igen.
Ursäkten accepteras. Har själv varit ung och dum en gång. :-)
Visst måste vi ställa krav på kommunerna. Hittills har staten ställt otydliga krav och inte följt upp dem egentligen. Nu ska kraven i form av läro- och kursplaner bli väldigt tydliga. Dessutom ska staten få sanktioner mot skolor (kommunala och fristående) som brister. Böter och t o m möjilghet att stänga dåliga skolor.
När det gäller behöriga/obehöriga lärare så är det så att en skola MÅSTE anställa en behörig om en sådan finns att tillgå. Den behöriga som anser sig förbigången om skolan anställer en obehörig kan gå till domstol. Det gör att skolorna inte i onödan anställer obehöriga lärare. Problemet är att det inte finns tillräckligt många utbildade lärare i vissa ämnen, därför måste man anställa obehöriga. De kan i och för sig vara duktiga också, men den formella behörigheten är ändå viktig.
Slutligen, skolornas och elevernas frihet. Det mest grundläggande för mig är elevernas rätt att välja skola. Att det blir en verklig valfrihet. Då kan man ställa krav och blir betydelsefull, någon skolan lyssnar på. Då får man också inflytande. Därför är det viktigt att skapa en fungerande valfrihet. För att valfriheten ska fungera måste skolorna vara fria och självständiga i hur målen ska nås. De måste få bestämma hur pengarna ska användas, hur skolan ska organiseras etc. Då kan man möta varje elev bäst tror jag. Och den inriktningen har vi moderater nu när vi jobbar med en ny skollag. Det är ett oskick att en del kommuner i detalj styr sina skolor, det vill vi komma ifrån.
/Mats
augusti 18, 2008 vid 10:18 e m
Anarkandi
Det jag undrar är ifall du måste säga ”vi moderater” när du pratar, jag är medveten om att du är stolt över ditt parti, men det är din åsikt jag vill höra, det här är ingen reklamblogg för vad moderaterna gör, utan en blogg där folk får ventilera sina åsikter, debattera och påverka..
Dessutom undrar jag varför du inte ens svarade på halva mitt inlägg?
Jag ser inga fel i vad ni gör för att ställa krav på skolorna. Jättebra att vi får såna ändringar, och när det gäller skolan har ni i mångt och mycket miljöpartiets stöd förutom när det gäller betygen, där går våra åsikter helt och hållet i sär och ni inser inte hur löjligt det nuvarande systemet är utan kämpar vidare med det trots dess negativa effekt på oss barn och ungdomars lärande och vilja att utvecklas.
augusti 18, 2008 vid 10:30 e m
Anonymosaurus
Det märkliga är hur vanliga människor kan bli experter på skola… Alla som har körkort kan bli trafikpoliser? Alla som har en hammare kan bygga ett hus? Alla som har blivit opererade kan operera?
Visst får folk ha åsikter om skola. Inga problem. Men när de börjar prata om ”flumskola”, vilket utbildningsministerna har smart nog slutat med så börjar det bli rätt så korkat klimat i skoldebatten. Pratar man med lärare? Eller elever?
Det mest tragiska i Sverige är att skolan har blivit ett politiskt slagträ och då går ju allt åt skogen.
augusti 19, 2008 vid 9:16 f m
Mats Gerdau
Hej igen.
Du frågade mig vad mitt parti gör för att öka elevernas inflytande och då är det väl inte så konstigt att jag svarar ”vi moderater”, eller?
Sedan förstår jag inte riktigt vad du menar med att jag inte svarar på halva ditt inlägg. Förstatligandet har vi klarat av, sedan tar du upp kontroll av skolor/kommuner, obehöriga lärare, elevinflytande och det är precis det jag svarar på.
Du gillar inte betyg och det har jag respekt för. Själv har jag dock helt motsatt åsikt. Jag tror att betyg är nödvändiga. De skapar tydlighet från skolan till elever och föräldrar om hur det går för eleverna. Och tydligheten är viktig, det duger inte att sopa problem under mattan, vilket tyvärr ofta sker på utvecklingssamtalen. Det behövs något mer och det kallas betyg. Jag är också medveten om att betygen inte speglar hela skolans uppdrag, men lösningen borde ju då vara att skapa instrument för att mäta resten också, inte att sluta mäta helt vilket det ju innebär om man skrotar betygen. Hur hade du tänkt att man ska kunna utvärdera skolan om det inte finns betyg? Behövs det inte jämförbara mått, så att det blir likvärdigt och rättsäkert?
augusti 19, 2008 vid 2:14 e m
Anarkandi
Genom omdömen får man reda på vad man har för svagheter och styrkor, vad man behöver förbättra, vilka ämnen man är bra på etc. Detta kompletterat med högskoleprov och intervjuer när man söker elever till högre studier, är det nbästa vägen att gå för att mäta elevers faktiska kunskap, inte att se att de hade ett meritvärde på 300-320. Tydlighet är bra, men möjlighet att inspirera elever till lärande och att gilla att studera är viktigare, då forskare gång på gång bevisat att hjärnan behöver ha roligt för att saker och ting ska fastna. Om man går långt bak minns man oftast bara det roliga, att man knuffade i någon i vattnet, att man klippte sönder telefonsladden, en bästis, stunder man trivs med, man tänker inte på ifall man skär sig eller ifall man satt och grät någon gång, några dåliga minnen kan jag komma på men de är väldigt få i förhållande till de positiva minnena. Jag hade faktiskt ett meritvärde på mer än 260, trots det anser jag att jag inte ens förtjänar hälften och att jag inte fick dem genom att ha lärt mig saker. Faktum var att jag redan kunde 80% av vad vi lärde oss, och att jag latade/pratade bort alla lektioner. Min inspiration till att höja mig i ämnena var låga, jag såg ändå ingen poäng i det hela såvida inte jag skulle bli frisör eller något.
Anledningen till att jag kunde saker redan var att jag faktiskt var intresserad, och lärde mig dem på fritiden. Har alltid fascinerats av historia, samhälle, naturkunskap, sådana ämnen och läst mycket samt kommunicerat med människor utomlands och därigenom fått en bra engelska.
Att sedan få bra betyg är en annan sak, då måste man göra som läraren säger och lämna in hans uppsatser trots att man inte finner någon mening i det. Det jag lärt mig mest av det senare året är nog bloggning och internet, samt det verkliga livet. Det får min respekt för det nuvarande skolsystemet att sjunka lite, om du förstår varför. Man vill gå där för att lära sig, inte för att få ett studiebidrag och traggla sig igenom rapporter och böcker för att få bra betyg. Förstår du?
Med halva mitt inlägg menade jag just det om betyg, ordningsbetyg, etc, vilket jag finner mest intressant då jag tror att vi är ganska ense om den kommunala och friskolans vikt…
Jag tror det största problemet när det gäller brist på lärare är att läraryrket är så oattraktivt, dåligt betalt, dåliga arbetstider ( du har ingen lagstadgad arbetsdag- du kan jobba hela dagen om du vill, sommarlov i all ära, men jag tror faktiskt lärare arbetar mer i det stora hela än vanliga människor. Tiden till att rätta prov, planera nästa skoldag, slukar en stor del av fritiden och jag förstår helt klart varför många lärare jag känner blivit helt utbrända och lessnat på det som de tidigare brunnit för – att lära ut.
Sen, valfrihet i all ära, men det är bra att kunna ha inflytande i den skola man går i också. Att påverka utbildningen, arbetsmiljön och få säga vad man tycker, och att ens åskt respekteras är oerhört viktigt tycker jag. Man bör ha ett elevråd med en röst, ett lärarråd med en röst och en rektor med en röst, och ifall elev och lärarrådet då går ihop har de möjlighet att köra över rektorn.
augusti 19, 2008 vid 4:06 e m
Mats Gerdau
Jag håller med dig om att man måste tycka att det är roligt, att man vill lära sig. Det är ett viktigt, och ibland bortglömt, faktum. Jag känner igen mina barns lärande i vad du säger. De lär sig mycket utanför skolan och inser inte alltid nyttan med skoluppgifterna. Samtidigt behöver man kanske traggla en del också för att få allt rätt.
Jag är lite nyfiken på vad du går på för skola. Du bor i Norrbotten har jag förstått, så sannolikt en kommunal skola. Sannolikt är det kanonrött i din hemkommun. Du är rätt kritisk mot skolan, trots att vänstern styrt skolpolitiken i Sverige i 12 år och din hemkommun säkert ännu längre. Du drar ingen slutsats av det…?
Och så glider du lite från de frågor jag hade om betygen. Hur hade du tänkt att man ska kunna utvärdera skolan om det inte finns betyg? Behövs det inte jämförbara mått, så att det blir likvärdigt och rättsäkert?
/Mats
augusti 20, 2008 vid 10:23 f m
Peter Karlberg
Intressant diskussion. Till detta med möjligheterna att utvärdera skolan utan betyg kan man kanske lägga att en betygsfri skola ingalunda blir en uppföljningsfri skola. Skillnaden skulle vara att istället för prov som syftar till att kodifiera den enskildes resultat i en godtyckligt vald skala (för alla betygssystem är godtyckliga konstruktioner) så skulle man ha tester som syftar till att få underlag för bedömningar av den enskildes behov som underlag för såväl utvecklingssamtal som för den kontinuerliga dialog man bör ha direkt med eleven.
På nationell nivå skulle man väl göra uppföljningen baserat på olika former av nationella prov och projekt liknande Skolverkets nationalla utvärderingar. De ger betydligt djupare kunskap (men kan förstås vidareutvecklas) än vad betygsstatistiken ger.
augusti 20, 2008 vid 10:46 f m
Anarkandi
Mats, anser du inte att det är löjligt att ge de röda kritik för att skolsystemet ser ut som det gör? Såhär är det, jag är oerhört nöjd över att få gå skola i sverige. Jag tycker att vi har en av de bästa skolsystemen i världen, en där man får utvecklas och bli vem man vill, där man har inflytande genom eleveråd, där man kan påverka och inte är en slav under en auktoritet. Där man själv får välja ifall man vill jobba eller ej. Den är kommunal, fast fristående, samhälls internationell det vill säga. Mina år på låg och mellanstadiet var nog de bästa av mitt liv, för där hade vi verkligen möjlighet att göra det vi kända för, lära oss det vi ville och våran lärare var verkligen jättebra. Vi trivdes i skolan, och det var väldigt få som visade tecken på skoltrötthet.
Högstadiet var dock raka motsatsen. Karga lokaler, trötta lärare, sitta tyst i bänken och fokusera på de uppgifter läraren gav en och varje dag oroa sig och stressa omkring sig över betyg.
Behöver det vara rättsäkert och likvärdigt? Borde inte vi kunna låta arbetsgivarna, lärarhögskolan, universiteten och gymnasien mer inflytande att testa kunskap och se ifall eleverna är behöriga eller ej?
Där är jag ju faktiskt lite förvånad över moderaternas vändning. Ni brukar ju tro på frihet och möjlighet att välja själv, ändå har ni en sån auktoritär skolpolitik. Hur kommer det sig?
Mats, man ska inte snacka skit om svenska skolan, vi har fantastiska elever, de är kreativa, de är problemlösare, de är intelligenta, de är friska och faktiskt väldigt intresserade i det stora hela. i internationella jämförelser hamnar vi lågt, men det de mäter är just betyg, och de internationella jämförelserna tar ingen hänsyn till ifall elever i indien får betyg i att ta hand om djur eller om det räcker med att kunna räkna addition för att få mvg i årskurs åtta i usa.
Peter, en betygsfri skola behöver inte betyda en uppföljlningsfri skola. Jag tycker det är självklart att man ska lära sig saker i en skola, däremot tycker jag att betyg är en dålig mall och att vi behöver en mer individuell bedömningsnivå. Nationella prov är bra, och säger en hel del om var man ligger. Samtidigt finns det en risk ifall man bara har nationella prov som mall, isåfall kan det finnas en risk till att allt man gör under lektionerna är att förbereda sig för de nationella proven, och därefter vara värdelösa på allt annat.
augusti 20, 2008 vid 9:08 e m
Peter Karlberg
Anarkandi, även om jag nog är överens med dig i huvudsak så måste jag korrigera dig lite. Dels är det så att de oftast nämnda internationella undersökningarna faktisk är utformade som prov som ges till elever i alla länder. Man lägger ner mycket möda på att konstruera dem så att inte kulturella skillnader skall slå igenom etc. Det man hittills bara gjort i alltför begränsad omfattning är att mäta kompetens snarare än memorerbara kunskaper. Även detta försöker man dock – därför vet vi ju t.ex. att svenska elever har högre självförtroende och är bättre på att samarbeta än många andra.
Dessutom är det så att vi inte alls ligger lågt i internationella undersökningar, vi ligger bara inte alltid i den absoluta toppen (när man mäter det man mäter i dessa undersökningar).
I mitt förra inlägg försökte jag kommentera/bemöta/besvara Gerdaus fråga i inlägget före och visa att det finns goda möjligheter att följa upp elevers utveckling både enskilt, lokalt i kommunen och nationellt även utan betyg.