Genom sina 1,4 miljoner elever är skolan den största arbetsplatsen i sverige. Samtidigt är den den mest missskötta. I SvD skriver man om att man skulle behöva 5 miljarder för att ordna upp i de värdelösa miljöer som vi elever faktiskt måste växa upp i.

Jag blev glad över att se artikeln, för vi behöver en debatt om resurser. Debatten är så enkelspårig idag, att det rentav är löjligt. Betyg från sexan eller trean, ordningsbetygens vara eller inte vara, debatter som bör förpassas till 1900 talets början. När folk börjar prata om flumskolan så vill jag spy. Att döma ut 1,4 miljoner elever som flummiga och oförmögna att lyda order är helt enkelt fel.
Såhär är det.

Jag går just nu tvåan i gymnasiet, på samhälls internationell. Jag gick ut högstadiet med ett snittbetyg på 260 poäng, och av den anledningen skulle man kunna tro att jag är duktig. Jag gick ut med ett MVG i historia, men jag kommer inte ihåg ett skvatt av kursen, jag har däremot vaga minnen av att vi lärde oss om andra världskriger och när vi fick frågan i början av gymnasiet ifall vi läst om kalla kriget var det ingen som hade någon aning. Samtidigt hade klassen jag gick i en medel på över 180 poäng, men inte ens de med nästan mvg i allt hade någon aning.

Läraren började då sammanfatta kalla kriget för att se ifall det skulle börja ringa några klockor. Någon sa att han kände igen det hela.

Hur fick jag då mina MVG’n?

Det är ganska enkelt, men det tog ett tag för mig att lära mig det hela. Jag ville vara duktig och visa att jag kunde, jag läste oerhört mycket och var intresserad av ämnet, jag läste till och med en del på loven bara för att jag ville. Jag lämnade in några av de längsta uppsatserna på mer än tjugo sidor ibland, men resultaten var slående negativa. G-, G, G+. Aldrig över G fick jag, på någon av mina uppsatser. Det kunde gälla historia, samhällskunskap, religion eller geografi. Men någon gång fick jag ett MVG på ett geografiprov, och jag började fundera över varför.

Svaret var enkelt. Jag hade gjort som läraren sagt, jag hade suttit med rak rygg längst fram i klassrummet, och jag var inte ett dugg intresserad av vad jag lärde mig. Jag bara streckläste. Provdagen gick det jättebra, men jag insåg en vecka senare att jag inte ens skulle få ett G om jag skrev provet nästa dag.

Men det fungerar. Alla MVG elever vet det, att det är inte lärandet lärare värdesätter, utan det är resultaten på de uppgifter de ger en. Det kan röra sig om uppsatser, prov, vad som helst. Gör vi uppgifterna är läraren nöjd, och annars får vi IG och föräldrar blir inkopplade, mentorer ska försöka förklara vad det är för fel på mig och jag ska ändra mig.

Jag ifrågasatte från början auktoriter jag inte gillade, lärare som jag tyckte gjorde fel, och det råkade jag i problem för flera gånger. Men de vann, och jag anpassade mig till deras metoder fast jag tyckte att det var helt fel. Samtidigt har de aldrig lyckats knäcka min vilja att lära mig saker, som jag använder på fritiden. Skillnaden är att, det som jag lärt mig av egen vilja kommer jag ihåg än idag. Det jag är rädd för däremot, är att tiotusentals andra har knäckts. Samtidigt ser jag på flumskolan som något positivt, det jag undrar är vart jag kan hitta en sån skola.

Betyg står över kunskap, ordning står över logik, och auktoriter står över elever. Det är dagens skolsystems gyllene regel. Vill du lyckas? Gör som läraren säger. Vill du lära dig något? Gör inte som läraren säger.

Det faktumet att elever i svenska skolan faktiskt inser det negativa i den gyllene regeln, det faktum att många bekämpar den, det ser jag som något positivt. Och kontentan är att vi idag i sverige har några av världens mest kreativa ungdomar, fantastiska problemlösare, intelligenta och glada, friska människor.
Samtidigt håller det på att ändras.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Annars kan ni läsa Marlenes åsikter om den socialt handikappade regeringen samt Ekonomikommentarer om statsskulden samt Badlands hyena som konstaterar att alla socialister är ateister, och inser sambandet mellan tillväxt och vägen till himmelriket. Dessutom skriver Bergh’s Betraktelser om hur ståndsriksdagen avskaffades.