I SvD rapporterar man om ett nytt förslag från regeringen om att skriva in skolk i betyget.

Löjliga reformer for the win. Jakop Dalunde(Språkrör GU) sa för några veckor sedan en bra sak om såna här åtgärder, det är som att gå på tivoli och spela ”Whac’a Mole” som går ut på att slå ner mulvadar så fort som möjligt. Det man gör är att stå och slå på mulvadarna hela tiden, istället för att fundera varför de ploppar upp. Det är precis det som händer i vårat samhälle idag.

Vi struntar i att fråga oss varför ungdomar mår så dåligt. Några spekulerar, men ingen vill se anledningen; utan istället väljer man att skaka på axeln och skuldbelägga oss för att vi beter oss dåligt. Vi skuldbelägger ungdomar hela tiden, faktum är att vi dumförklarar dem(oss) hela tiden med löjliga uttryck som flumskolan eller klagomål på bortskämda snorvalpar som borde lära sig att lyssna till auktoriteter.

–Det innebär onekligen en del merjobb. Men jag kan förstå att man på det här sättet vill för­bereda skolungdomarna för verkligheten. Om man frågar arbetsgivarna vad de tycker är viktigast så återkommer nämligen en sak oftare än andra: att deras anställda kommer i tid, säger ordförande Metta Fjelkner.

Visst vill vi att anställda ska komma i tid. Samtidigt inser vi att de ungdomar som har problem, de som skolkat ofta, de som drabbats; de får oftast ordning på sitt liv när de ska till arbetslivet. Men då står de där med stämpeln skolkare; en stämpel som inte går bort.

Till och med LasseB talar sig varm för reformen på sin blogg. Vilket är ganska typiskt, han säger bland annat:

”Frågan som jag ställer mig är hur och vilken skola som kritikerna vill ha en skola där eleverna får göra precis som de vill och ändå få godkänt trots att de knappt kan läsa och skriva. Eller en skola som ställer krav och som faktiskt lär eleverna någonting.”

Snacka om att ställa uddarna mot sin spets, vi kan ju titta på vad ungdomar egentligen lär sig i länder där den metod som alliansen är så förtjust i tillämpas. I colombia, samt USA, lär man sig inte att analysera, utan allt handlar om att nöta in fakta, årtal, namn och annat oviktigt. I svenska skolor lär man sig däremot att analysera och tänka till över varför saker och ting fungerar som de gör. Vilken skola väljer ni?

Debatten borde handla om ifall vi vill ha kreativa, självtänkande problemlösande individer i skolan, eller elever som vet sin plats under läraren, som gör som de blir tillsagda oavsett vad, och är bra på att nöta in fakta(för att en vecka senare glömma den)

Faktum är att det är det debatten egentligen handlar om. Men som vanligt är förtal vanligt i debatter.

Att det kommit en massiv kritik från oppositionen och speciellt från miljöpartiet mot detta förslag är inget som förvånar eftersom de på grund av en ryggmärgsreflex säger nej till allting som kan bidra till en lugnare och tryggare skola där eleverna faktiskt lär sig någonting.

Varför förespråkar då vi i oppositionen att man ska lösa problemen, inte slå ner dem?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,

Vi har fortfarande inte slukats av något svart hål; men annars blir det här mitt sista blogginlägg, via queen of light samt ilse-marie som väljer att skriva sitt sista inlägg om den nuvarande regeringen
Nej, vi lär inte dö. Men människan är bra på att överdramatisera saker och ting. Speciellt om man kan sälja löpsedlar genom det.